Sedan slutet av 1980-talet har den svenska järnvägen omorganiserats i flera steg. Fram till dess var Statens järnvägar, dåvarande SJ, den dominerande aktören. SJ hade då sedan lång tid ansvarat för att lämpliga fordon anskaffades för såväl regional som interregional tågtrafik.

Då togs också ett viktigt steg i vad som skulle komma att bli en avreglering av den svenska järnvägen. Med början 1990 fick de regionala trafikhuvudmännen rätten att upphandla tågtrafik inom sin respektive region, vilket innebar en möjlig marknadsöppning för andra operatörer än dåvarande SJ.

Samtidigt påbörjade staten en omorganisation av och uppdelning av Statens järnvägar. Ansvaret för infrastrukturen hade redan 1988 överförts till det då nyinrättade Banverket (numera Trafikverket) och resterande delar bolagiserades 2000/2001, då bl.a. nuvarande persontrafikoperatör SJ AB bildades. Sammantaget medförde dessa förändringar att trafikhuvudmännen inte längre kunde tillgodose behovet av spårfordon med stöd av Statens järnvägar. Frågan om anskaffning av spårfordon måste därför lösas på annat sätt.